söndag 18 augusti 2013

God morgon

Jag undrar. Hur kommer det sig. Det där att kliva upp. På morgonen. När man vet att väckarklockan ringer. Nej, då är det svårt att kliva upp. När väckarklockan är tyst och inte ska ringa. Nämen. Då går jag upp samma tid ändå. 
Men.
 Nu är jag uppe. 
Och njuter av morgonkaffet. 
Det kaffet jag njuter mest av. 
Här hittade jag bilden

3 kommentarer:

  1. Det är väldigt märkligt egentligen...fast på något sätt är nog kroppen inställd...Kramiz!

    SvaraRadera
  2. Jag trodde först att det var din väckarklocka, som du hade slagit i bitar.

    Sv: Vi kan kanske skatta oss lyckliga, som inte var där när "knivkillen" dök upp.

    Kram/Gilla

    SvaraRadera
  3. svar: ja alltid lika kul med massa frågor:)

    SvaraRadera